tar leken någonsin rast?
Här har skolan mycket att lära av förskolan som inte drar någon gräns mellan lek och lärande. Utan pedagogerna följer med i barnets lek och hjälper barnet att reflektera och formulera kring de som de tillsammans utforskar, både i den inre och yttre miljön. På en del skolgårdar kan man idag hitta pedagogiska uteklassrum vilka egentligen är en kopia av klassrummet med barnen som stilla mottagare av lärarens budskap. Uteklassrummet hjälper visseligen till att sudda ut gränsen mellan lärande och lek som exemplet nedan där Tezuka Architect tåtat ihop ett klassrum runt ett träd i Fuji Japan. Men vår undran, är om den lärande leken behöver några bestämda platser överhuvudtaget.


Photos © Tetzuka Architects


Photos © Tetzuka Architects
skriven
Tack för ert bloggande om leken och rasten kopplat till miljön.
Tänker att leken inte behöver bestämda platser, eller bestämda tider för den delen. Att tillståndet lek ska infinna sig hos alla barn kl 9:30 varje dag är en utopi...
Det är skillnad på att hemma leka i sin trygga miljö med en el två kompisar, mot att i en institutionaliserad barndom förväntas finna sitt sammanhang bland 130 andra barn på en asfaltsplätt. Allt på under 20 min inkl på- och avklädning...
Snarare är behovet stort av ändrade strukturer, inbjudande lekmiljöer och tillåtande pedagoger.