tar leken någonsin rast?

Skolklockan ringer ut för rast, där ordet rast signalerar att barnen får möjlighet att leka av sig. Här anar vi ett generalfel i den svenska skolan för vi vet alla att vi lär oss som bäst via den utforskande och nyfikna leken som stimulerar alla våra sinnen. För ärligt, tar barn NÅGONSIN paus i leken? Iaktar du ett barn inser du ganska fort att leken hela tiden är en konstant och att leken enkelt följer med barnet även om förutsättningarna runt omkring den ändrar karaktär. Så varför tar skolan inte fasta på den lärande leken? 
Här har skolan mycket att lära av förskolan som inte drar någon gräns mellan lek och lärande. Utan pedagogerna följer med i barnets lek och hjälper barnet att reflektera och formulera kring de som de tillsammans utforskar, både i den inre och yttre miljön. På en del skolgårdar kan man idag hitta pedagogiska uteklassrum vilka egentligen är en kopia av klassrummet med barnen som stilla mottagare av lärarens budskap. Uteklassrummet hjälper visseligen till att sudda ut gränsen mellan lärande och lek som exemplet nedan där Tezuka Architect tåtat ihop ett klassrum runt ett träd i Fuji Japan. Men vår undran, är om den lärande leken behöver några bestämda platser överhuvudtaget. 
Foto © Tetzuka Architects

Photos © Tetzuka Architects
Photos © Tetzuka Architects

Photos © Tetzuka Architects

magiska höstlöv

regnet piskar mot rutan, vi kryper upp i soffan med en varm kopp te och undrar vart de där klara höstdagarna tog vägen. För hösten kan på många sätt vara magisk. Plötsligt byter naturen riktning och förlöser ett färgpottpuri. Ett slutligt crescendo innan vintern tar makten. För att lysa upp en regnig dag som denna bjuder vi på några magiska ögonblick i ett hav av gyllende löv.